Atlanten


25 november 2018 var det så dags. Det var så skönt att äntligen få lämna marinan där vi nu legat i nästan 4 veckor. Hela veckan hade vi förberett oss och båten. Vi hade bunkrat, och bunkrat ännu mer. Det var konserver, vatten, mjölk, pasta, ris, mer pasta, krossade tomater, toapapper, chips, nötter, kaffe, te, godis och kakor.

Storebror Johan inspekterar stuvningen.


En förmiddag gick åt till att kolla igenom fruktaffärerna för att se vem vi skulle köpa av. Hittade en bra liten butik där det ända kruxet var att de inte pratade någon engelska. Men med papper och penna, kroppsspråk och de ord jag (Jenny) har lärt mig under de senaste månaderna i spanska farvatten lyckades jag beställa frukt och grönsaker i olika mognadsgrad och också få dem att förstå var de skulle levereras någonstans.



Ett besök på köttbutiken blev det också och där blev det mycket mer än vad vi tänkt från början då vi insåg att kött som levereras fryst och vakuumförpackat håller sig länge i kylen. Bröd var en annan sak som vi letade mycket efter. Vi är inte några storbakare och vi försökte desperat få tag på förbakade baguetter e dy för att ha till frukosten. Men det gick dåligt med det, däremot hittade vi bröd med relativt lång hållbarhet som vi bunkrade upp av.


Mellan bunkringarna skulle allt det inhandlade tas om hand - det ska tvättas, plocka bort förpackningar och märkas. All frukt och grönt ska tvättas och packas in i folie och nya nät måste inhandlas och sättas upp. Alla dunkar med vatten måste fästas (vi har bara 180 liter i våra tankar så i var tvungna att ha med oss ca 320 liter extra vilket gav 32 stycken 8-litersdunkar och ett antal 2 liters).


Däremellan var det seminarier och föreläsningar som skulle prickas av och det var mycket att hålla i huvudet. Så mycket att på lördagsförmiddagen när vi hade besök av besättningen på SY Barit så satte jag plötsligt hjärtat i halsgropen - skepparmötet hade börjat för en halvtimme sen. Vi kastade oss iväg och sprang bort för att glida in i lokalen längst bak och hoppas på att ingen sett oss och att vi inte missat för mycket. Som tur var fick man ett tjockt kompendium där det mesta stod!

Atlantenbesättningen.

Hulda blåser till avfärd.

Så runt 11 på förmiddagen gled vi så iväg. SY-Barit stod på bryggan och vinkade av oss, folk tutade, Las Palmas borgmästare höll tal och orkestrar spelade. När starten av ARC går så är det drygt 200 båtar som ska iväg och det är stor uppståndelse och mycket folk överallt. Solen skiner och det är ett perfekt avseglarväder. Ute vid starten är det mycket båtar och det är lite oklart var startlinjen är, men iväg kommer vi! Genuan och storseglet är hissade och vi gör god fart söderut.

Dag 1

Starten gick till så att man skulle passera mellan två bojar från en viss tidpunkt. Gäller att passera så nära tidpunkten som möjligt men inte före. Båtarna är indelade i olika klasser. Vi ingick i klass G, tävlande men med rätt att använda motor (motorgång ger avdrag). De olika klasserna hade olika starttider för att undvika kaos.

Starten utanför Las Palmas, Gran Canaria.

Vi var tvungna att följa öns östra sida söderut, sedan fritt att välja rutt till Rodney Bay, S:t Lucia, Västindien.


Trångt i början. Efter några dagar såg vi knappt några andra båtar! Atlanten är stor...

Så småningom rundade vi Gran Canarias sydöstra hörn och båtarna började sprida ut sig.

Bilden visar en amerikansk medtävlande, vi talades vid på VHF radion och fotade varandras båtar, utbytte e-post adresser för att kunna maila varandra bilderna väl framme.


Mats tar vakten. Tobias har frivakt och läser. Finns inte så mycket att göra annat än att läsa, lyssna på ljudbok, spela spel, umgås, laga mat. Och förstås underhåll. Vi lade knappt en timme per dag på inspektion och ev åtgärder.

På ARC seminarierna fick vi höra att om något problem inträffar, är det alltid kl 03:00 AM. Mycket riktigt fick vi problem första natten. Jenny hade vakten och jag (Tobias) och Mats låg och sov i godan ro, precis som barnen (de hade inga vaktpass pga låg ålder). Plötsligt lossnar bommen från masten! Det som hade hänt var att bulten som håller bommen i infästningen, s.g. "gooseneck", som sitter på masten, hade blivit gängpaj undertill, så muttern som satt undertill hade lossnat. Vilket innebar att bulten hoppade ur när storseglet ryckte bommen uppåt.

På Atlanten får man klara sig själv. Det är därför MacGyver är en populär TV-serie bland långseglare... Skämt åsido, Mats och jag tog oss till masten med pannlampor och däcksbelysning tänd och lyckades binda fast bommen i infästningen och runt masten med diverse spännband mm. "MacGyver-lösning" som kanske inte var idealisk (fast det blev rätt bra), särskilt inte om vinden ökar i styrka. 

Jenny skrev så här i loggboken:
26/11-2018, kl 04:07
27°07'2 N
16°05'2 W
03:00. Vinder har mojnat, seglen slår. Jenny upptäcker att bommen lossnat. Troligt gängpaj på sprinten. Alla på däck. Storen tas ner och vi får i sprinten. Gungigt och vi rullar in genuan och startar motorn ett tag.

Tobias kommentar "Man får ej dra åt lika hårt. +####=Field Trip". Det var en amerikansk katamaran, och troligen deras satellittelefons nr. Hmm varför skrev jag det. Intressant.

Tobias skrev så här i loggboken:
26/11-2018, kl 08:33
26°49'3 N
16°14'6 W

181 h på timräknaren. Vi stannade motorn mellan 7-8. Spirad genua + fock. Törs inte använda storen nu. Seglar +5 kn, dvs dubbelt så snabbt som per motor. Lyssnade på Teneriffa Radio. Lät som svaga vindar SV om Teneriffa. 

Dricksvattnet är brunt, men vi har druckit te, kaffe och gröt (dvs kokat) och det har gått bra. Innehåller klor.

Dag 2-7

Med trasig bominfästning tog vi dag 2 beslutet att ta ner storseglet då det hade etablerats en god passadvind från ost. Pga medvind kunde vi spira focken och genuan åt varsitt håll s.k. wing by wing konfiguration. Båten har inre förstag där focken sitter. 

Segelföring dag 2-19.


Utan storsegel var därför bominfästningen inte längre lika viktig. Problemet löst! Åtminstone så länge vindriktningen håller i sig. Vilket den skulle göra, hela vägen faktiskt.

Redan dag 2 slår fiskelyckan till! Storfiskaren Mats drar upp en Dorado/Guldmakrill. 
Guldmakrill/Dorado/Dolphin (kärt barn har många namn).


Då vi just då har lugna förhållanden grillar vi den på vår gasolgrill på akterdäck. Delikat! Smaken påminner om hälleflundra.


Eftersom man gör +5 knop när man seglar, får man större fiskar. Det tycker vi är bra, hellre rensa en stor fisk och ha mat till hela besättningen, tom till flera måltider, än att rensa många små fiskar.

Stora fiskar har egenheten att de kan vara ganska förbannade när man fått upp dem (mha krok i gälarna, håv funkar inte) i sittbrunnen. Det som funkade tyckte vi var att man städar undan grejor från sittbrunnen lite snabbt, och har en sprayflaska med sprit i. Vi köpte billigaste Vodkan i Spanien och hällde i. Spraya i gälarna så lugnar den sig (den dör troligen omgående av alkoholförgiftning). Sedan kan man enklare ta hand om den. Oavsett blir det en del blod i sittbrunnen, men det är bara skölja bort med en hink.

Gammal skepparvisdom lyder:
Sikta mot Kap Verde och styr sedan västerut när smöret smälter. Vi höll ganska mycket syd i början, för att få en stabil passad. Talesättet stämmer alltså.

Ur loggboken:
27/11-2018, kl 03:50
25°24'6 N
17°19'2 W

Vaktbyte 04:00: Tobias -> Jenny.
Hulda kom upp vid 06:30 och vi tittade på molnen och mös.

Idag har vi fånat vår första Dorado! Mats kastade i linan och efter 15 min satt den på kroken! Lagom stor. Blodigt i sittbrunnen och Mats gjorde ett bra jobb med att filéa den. Plocklunch.

27/11-2018, kl 19:19
24°17'4 N
18°33'1 W

Fin segling. Högläsning, skola, flöjt och munspel. Grillade doradon till middag.

27/11-2018, kl 22:00
24°06'6 N
18°48'9 W
Tobias löser av Jenny.
Ester satt med Tobias en timme. Förklarade stjärnhimlen för henne. Mareld.

Dag 7-12

Så blev det 1 december! 

Hur gick det då för barnen? Båda barnen kunde känna sig lite illamående på morgonen så det var bra att snabbt få i dem något att äta när de vaknade. Hulda fick sjösjukeplåster den första tiden, men fixade sedan resten av resan utan.De höll sig sysselsatta med pyssel, böcker, lego och iPad mm. Om det var lite lugnare väder kunde de ha lite skola, men det var ju väldigt gungigt och rulligt hela tiden. Vi pratade mycket och körde olika lekar som t ex gissa personen/yrket/sporten/djuret, berätta en saga med ett ord var/en mening var etc.                    

 


Vindrodret styrde i princip hela överfarten. Små justeringar krävdes då det styr efter vindriktningen och den är för all del relativt konstant i passaden men inte exakt. För oss var det mest att åka med och göra lite justeringar av seglena.



Hulda döpte vindrodret till Off Course. Fyndigt, eller hur! Felicia har även elektrisk autopilot. Fördelar med vindroder är:
  • Rendundans, om autopiloten pajar har man vindrodret och vice versa. Man vill inte handstyra i 3 veckor!
  • Drar ingen ström. På natten laddar inte solpanelerna.
  • Båten går mjukare i sjön - kanske inbillning :)
Innan vi for fick vi höra att elförsörjningen brukar vara ett problem. Inte för oss. Vi tror det beror på flera saker:
  • Stor solpanel på närmare 400 W på targabågen.
  • Förbrukningsbank på 4 x AGM batterier på totalt 304 Ah. Kunde vara mer, gärna lithium.
  • Ingen frys (vore trevligt men drar mycket ström).
  • Vindrodret styrde.
  • Plottern satte vi i standby mode på natten. Den pep ändå om fartyg kom för nära (AIS larm).
  • Samtliga lanternor och belysning nere i båten är LED. 
  • Tricolor masttoppslanterna under seglats.
Tror man hade större problem förr med halogen lanternor och dylikt. Så vi startade knappt motorn någon gång på överfarten för att ladda. Vi tog det säkra före det osäkra och gjorde det några timmar före soluppgång vid något tillfälle, men var troligen onödigt.

Vi körde endast motorn ca 8 h på hela överfarten. Passaden blåste oss stadigt västerut. AIS och VHF var på 24/7, man vill gärna synas för andra fartyg. 

2 december 2018 gör vi som vanligt vår dagliga rigginspektion. Man kollar bla att alla sprintar sitter kvar, vi använder kikare för att se långt upp i masten. Vi upptäcker att styrbords sidovant har en spricka i infästningen mot däck. 



Nu har Felicia flera spridare och vant - hon är byggd för Atlantöverfart trots allt - så något masthaveri hade kanske inte varit aktuellt. Men vi tar det säkra före det osäkra och hissar upp Jenny (hon är lättast!) för att fästa ett fall vid nedre styrbords spridare. Väl nere på däck fäster vi fallet i styrbords fäste för vantet.



Ur loggboken:
4/12-2018, kl 00:00
18°35'95 N
33°48'5 W

Varierande vindar, från ca 7 m/s till 12 m/s. Hon seglar bra. 2 båtar syd om oss, en är Finding Avalon. Somnade med båda barnen, mysigt.

5/12, kl22:00
17°36'3 N
38°21'5 W

Idag har vi firat att vi kommit halvvägs. Pannkakor till lunch på barnens begäran och sedan champagne och småplock. Precis nu kom lite mer vind.

Bör tilläggas att vi har som princip att aldrig dricka alkohol under seglats, men vi tre vuxna delade på en flaska champagne halvvägs över Atlanten, det är tradition, och vi tyckte det gick bra.


6 december 2018. Några delfiner valde att göra oss sällskap. Som vanligt ger de ett härligt avbrott i den dagliga lunken ombord.





Dag 13-18

Nu börjar det tydligt märkas att vi närmar oss varmare vatten. Nattpassen kräver inte lika mycket kläder och på dagarna får vi försöka ordna lite solskydd. Tiden går med en överfarts alla rutiner. Frukost, kaffe, rigginspektion, ta hand om plastsopor och klippa dem i småbitar, laga mat, kanske träna lite och spana på havet. 

Någon dag har vi filmkväll, poppar popcorn och myser.

Då vi hela tiden har mycket vind och god fart blir det inget tillfälle för bad. Vi får istället "bada" genom att dra upp hinkar med vatten och tvätta oss längst bak i sittbrunnen. Vi har ingen watermaker så vi kan inte slösa bort färskvatten på att duscha men ingen av oss lider så särskilt mycket av att ständigt vara saltindränkta. Ibland unnar vi oss att duscha av oss i en liter färskvatten från en PET-flaska som vi gjort massa hål i.

7 december 2018. Vi slår följe några dagar med en spansk båt, också ARC deltagare. De har en inhyrd besättningsman från England. Vi har många och långa konversationer på VHF radion då han är lite svältfödd på någon som kan hyfsad engelska, det är sämre ställt ombord tydligen. Barnen får försöka prata med deras barn på engelska.

Ur loggboken:
7/12-2018, kl 01:00
16°45'0 N

Gungar fram. S/Y Saramia fortfarande bakom oss (som de senaste 2 dygnen), pratade med dem på VHF tidigare idag.

7/12-2018, kl 17:00
16°15'1 N
42°54'5 W

Fin dag med lagom vind. Fått napp två gånger men båda gånger släppte fisken! Många delfiner som lekte kring båten. Linssoppa till lunch.

Något som var häftigt på Atlanten var stjärnhimmeln, och soluppgångarna och solnedgångarna. 


Lite roligt att månen lutar så mycket jämfört med hemma, och man börjar se andra stjärnbilder. Vi var på ett ARC seminarium om stjärnhimmeln före avfärd. Vi fick lära oss att vi på norra halvklotet ser utåt i Vintergatan, och eftersom vi är rätt långt ut i en spiralarm blir det helt annat på södra halvklotet där man ser mot centrum, mycket fler stjärnor alltså!

Man törs väl knappt nämna att vi sett hundratals delfiner på vår resa, de första utanför Holland. Man blir alltid lika glad.



Barnen och Jenny på delfinspaning.


Det hände mycket den 7 december. Mats drog upp fisk nummer 2 - en Kingfish! Vi skivar den och steker som laxkotletter. Jättegott!

Kingfish.

Ur loggboken:
8/12-2018, kl 10:00
15°58'3 N
44°36'1 W

1 stor och 1 pytteliten flygfisk i sittbrunnen. Slog ut revet i genuan och korrigerat kurs mot högre. Körde motor kl 10-11 för att ladda batterierna.

8/12, kl 22:00
15°52'4 N
45°38'5 W

Idag har vi haft filmtajm och sett klart Pirates of the Carribbean samt mycket av Bilbo. Svaga vindar ger ca 4 kn och väldigt gungigt/rulligt. Känns segt och påverkar humöret. Till middag blev det Wahoo / Kingfish, som vi fick upp igår. Gott!

9 november skriver Mats i loggboken:
9/12-2018, kl 01:00
N 15°49'79"
W 45°54'08"

Vinden växlar i styrka och riktning, mycket pillande med vindrodret.

Ur loggboken:
10/12-2018, kl 01:00
15°36'3 N
48°16'3 W

Dagen har varit bra. Skola, tvätt, tagit det lugnt. 2 veckor på väg och det känns som man kommit in i någon slags vardagslunk. Byig vind nu, ibland upp mot 14-15 m/s.

10/12-2018, kl 14:22
15°25'0 N
49°41'1 W

Plottade pos. i sjökortet.

Vi har ett översiktskort i papper där man ser hela överfarten, där vi plottade in vår position kontinuerligt, ungefär en gång per dag.




Mats fortsätter:
12/12-2018
N 14°52'02"
W 53°14'83"

Blåsigt som bara den. 17-18 m/s i 10 min.

Tobias:
12/12-2018, kl 04:00
14°53'3 W
53°34'4 N
Vi revade vid "Mats squall". Vi passerade nära bojen/väderstationen "West Atlantic", men ej sett den.

Det finns några bojar längs med Atlantöverfarten vilket vi tyckte var ett mysterium. Har diskuterat detta med namnkunniga seglare i efterhand. De är rimligen motordrivna med solpaneler och elmotor som håller dem på en GPS position. Annars krävs 5000 kätting till botten?! En vacker dag får vi 100% visshet i frågan.

13 december är det dags igen. Det nappar och vi får oss en Bonito. Än en gång står Mats för fångsten. Den här gången skär vi bort en del av köttet längst ryggraden, skär det i tunna bitar och lägger råa i en marinad av bland annat soja, chili och lime, s. k. "Sashimi Light". Vi avnjuter dem innan middagen tillsammans med en liten whisky. Lyx!
Bonito.


Vi har två klockor ombord. Den ena sitter vid VHF radion och visar UTC tid, vilket motsvarar Greenwich vintertid, oavsett vilken tidszon man befinner sig i. Den är bra om man behöver uppge tid, tex vid Mayday anrop på VHF radion ska man ange UTC tid.

Den andra klockan ställde vi om efterhand vi passerade tidszonerna över Atlanten. Vid start befann vid oss i Greenwich = 0 h, sedan passerade vi totalt 5 tidszoner och befann oss i UTC -4 h vid ankomst Karibien. Vi justerade vaktschemat vid några tillfällen.

Klart överlägset att flyga då man inte hinner få jetlag.

Ur loggboken:
14/12-2018, kl 23:30
14°19'9 N
60°22'5 W

Dagen har förlöpt väl. Vid 21:00 tog vi ner focken. Provade att ta bort spirbommen till genuan men det funkade inte. Känner lite konstiga vibrationer i motorn och undersöker det ett tag.


15/12-2018, kl 01:30
N 14°17'38 N
W 60°33'54 W

Handstyr. Jobbiga vågor. 01:40 ser ljus från Martinique, inte långt kvar nu ca: 26 Nm.

15/12-2018, kl 03:46
14°14'0 N
60°45'9 W

Fin stjärnhimmel med Orion rakt upp. Hemma är den väl nere vid horisonten. Månen lutar roligt, ligger ner. Snart inne i S:t Lucia kanalen!

Dag 19

Jag (Tobias) stod till rors när vi såg de första lysena från Martinique och Saint Lucia. Man seglar in mellan öarna till målet som var strax utanför Rodney Bay, St Lucia.

Drabbades av en squall den natten, men orkade inte ta på mig regnställ och grejor. Dels för att det var ganska varmt, och dels pga land-i-sikte känslan gjorde det till en mindre irritation att bli dyblöt av spöregnet.

Euforisk känsla att äntligen se land. Nu började äventyret på riktigt!

ARC bjuder besättningen på alla båtar på en Rum punch vid ankomst. Fick ropa några gånger på VHF radion då vi ankom 04:00 AM. Men väl i land fick vi oss en varsin Rum Punch, barnen en varsin Fruit Punch. Det smakade gott efter 19 dygn till havs och vi kände oss väl värda den!

Vi kom på 6:e plats i klass G.


198 Felicia Norlin 37 0.869 15-Dec-18 6:40:59 AM 7.67 17D 16:57:19 6 FIN

Äntligen får vi bada! 27 grader i vattnet gör det inte sämre.
Framme i paradiset!


Om man ska summera överfarten lite:

Stjärnhimlen är värd att skriva hem om! Helt makalös. Kombinerat med fullmåne, vad mer kan man begära. Sen har besättningen lite delade meningar om att befinna sig i en 37 fots segelbåt i 3 veckor utan att se land. Barnen tyckte det var lite segt, men värt besväret när de tillbringade ett halvår i Karibien och badade +10 gånger/dag i 27-29 gradigt vatten! Vi vuxna tyckte det var rätt ok, Tobias kanske minst roligt, men det tar sig nog...nästa gång så!

Kommentarer

Populära inlägg