Magiska Madeira


Madeira - vår längsta överfart hittills

Jag ligger på fördäcket och kämpar. Jag har ett ordentligt tag med benen runt relingslist och knap. Livlinan är fästad. Jag har sjöstället på mig men ändå är jag blöt inpå bara kroppen. Våg efter våg sköljer över mig. Vattnet forsar över däcket, in i sjöställsbyxorna och upp till shortsen som jag har under. Nästa våg sköljer över huvudet och innanför kragen och vattnet rinner nerför ryggen.

Vi har missbedömt vädret och inte gjort fast focken innan vi drar iväg. I morse var det lugnt och motorgång men ganska snabbt ökade vinden och med den vågorna. För att få dit focken - ett mindre segel - måste vi först sätta dit ett inre förstag. Det jäklas och vill inte dit. Vi får inte spänn på det och vajern surrar sig.När vi äntligen har fått fast det kryper vi tillbaka till sittbrunnen för att andas lite. När vi kommer upp på däck igen har ringen som ska hålla fast förstaget lossnat och förstaget håller på att glida ur. Till slut lyckas vi iallafall få  dit det så att vi är nöjda och vi har också fäst ringen ordentligt. Nu är det dags att få dit själva focken med alla sina pistolhakar. Vi hjälps åt så att inte seglet ska blåsa i sjön. Tillbaka till sittbrunnen igen. Ester sitter där och är sjösjuk. Med jämna mellanrum slår en våg in över hela sittbrunnen och hon är blöt och kall. Jag försöker få henne att gå ner men hon är rädd att hon ska kräkas. Hulda har fått sjösjukeplåster och klarar av att vara nere i båten. Ester är ändå vid gott mod och får några salta kex att knapra på, det hjälper mot sjösjukan.

Och så upp på däck igen, det är dags att hissa. Vi lossar fallet. Båten surfar nerför de stora vågorna och kör in nosen i vågen framför. Fallet blir för löst och snor sig flera varv kring förstaget.  Fram längst fram i fören igen, hasar oss fram. Däcket blir halt av allt vattnet men vi tar det lugnt och känner oss aldrig rädda. Efter flera försök får vi loss fallet och är noga med att hålla i det i spänn hela tiden. Vi hissar focken. Vi har tagit spinnackerskoten och de är fästa med karbinhakar. SNÄPP! När vi skotar hem focken lossar båda karbinhakarna och seglet fladdrar febrilt i vinden. Med gemensamma krafter lyckas vi bärga seglet och göra fast det längs däck. Ner i sittbrunnen igen. Vi lossar karbinhakarna och sedan kryper vi upp på däck igen och gör fast skoten med vanliga, hederliga pålstekar. Vi hissar och äntligen funkar allt! Vi går upp i vind och båten slår som en besatt upp och ner. Vi tar ner vårt revade storsegel och vänder tillbaka i vinden igen. Båten forsar fram i god fart och nu äntligen känns segelföringen bra. Med endast en liten fock uppe surfar hon på vågorna. Erik har handstyrt i över fyra timmar men nu låter vi autopiloten ta över så han kan gå och vila. Tobias tar vakten och Jenny tar med sig Ester ner i båten och får på henne nya kläder och får både henne och Hulda i säng. Vi vuxna äter lite av vår förberedda köttfärssås.

Ur loggboken: 21.50 Erik ska snart upp i sittbrunnen. Ute är det vacker stjärnhimmel. Det är stora vågor, vinden viner i riggen och Felicia dansar söderut i natten.

På natten upptäcker jag att jag har överansträngt mina knän. När jag ska ta mig ur kojen för att ta mitt nattpass är det nästan omöjligt. Knäna värker och det gör obeskrivligt ont. Jag kan inte gå utan hasar fötterna och drar mig fram med händer och armar. På något sätt lyckas jag ta mig upp till sittbrunnen där jag sedan sitter. Blir orolig för vad som har hänt och hur långvarigt det ska bli. Men jag tar två alvedon innan jag går av och efter några timmars sömn kan jag med möda gå igen och frampå dagen har det släppt.
När vädret har lugnat sig finns tid för munspel

eller bara sitta och ta det lugnt

Tid i sittbrunnen

Soluppgång på Atlanten

Överfarten till Madeira tar 4 dygn och bjuder på varierande segling. Från det första dygnets forsande framfart till för lite vind och segel som slår och motorgång. Utdrag ur loggboken:

7 okt 16.13 Tack vare bra laginsats främst av Jenny och Erik på däck, spirade vi så nu har "wing by wing" dvs 2 försegel åt varsitt håll. Mojnat till drygt 10 m/s. Före spirandet >5 knop i genomsnitt. Nu >6 knop. Vindrodret styr ca 235 grader, söder om Madeira, då vi hört att vindarna vrider senare och vi vill ej ha motvind.

8 okt 02.22 Vi seglar på. Ibland mojnar det men sedan blåser det på igen. Har precia haft en stor flock delfiner som lekt vid båten. Magiskt med all mareld och delfinerna som glittrande strimmor som dansar runt båten! Vindrodret har svårt i den varierande vinden så just nu autopilot.


8 okt 15.30 Lugnt väder idag. Nästan ingen vind och gamla dyningar. Autopilot på 240 grader och motorgång. Innan lunch var det gympa och sedan hällde Erik och Hulda hinkar med havsvatten över sig. Enstaka svarta små fåglar. Kanske liror?


9 okt 11.30 Vinden friskar i. 10-12 m/s. 8 knop. Fortfarande mulet. Vindrodret styr.


10 okt 01.00 Fortsatt fin segling. En ensam röd lanterna på babords sida, en annan nattseglare?


11 okt 6.55 Spirbom togs ner, motorgång sedan 1-2 h, fortfarande mörkt. Sett fyr Porto Santo och Madeira syns nu och alla ljusen där.



Vi lägger till i Quinta do Lorde, på nåder efter att vi skyllt på sjösjuka barn. Alla hamnar är fulla på grund av den annalkande tropiska orkanen Leslie som är på väg. Vi kastar oss i det fina vattnet i marinan när vi kommer fram men får gå upp ganska snart efter ett litet påpekande från en av hamnvärdarna. Marinan är fin och ligger spektakulärt precis vid foten av en brant klippa. Det är lite speciella omgivningar då hela området är en resort, uppbyggd som en by med affär och kyrka. Vi tar en promenad över berget bort till en liten sandstrand med svart lavasand. Vi badar och avslutar med en glass på den lilla baren. På kvällen äter vi middag på restaurangen i marinan.

Vi hyr bil i två dagar och första dagen åker vi in till Funchal. Vägarna är makalöst vackra och bjuder på hisnande vyer så länge man inte är inne i någon av de kilometerlånga tunnlarna. Vi hittar en kubansk restaurang där vi intar lunch och får en försmak av Karibien. Vi vandrar vidare i staden. Fin och med en härlig atmosfär. Vi ser ett gäng studenter och jag tänker att här vore mysigt att plugga. Vi tar en kort portvinsprovning och tittar lite på strandpromenaden. En fika på ett av cafeérna så att Erik får smaka på Portugals nationalfikabröd - Pastel de nata- hinner vi också med.




Nästa dag åker vi norrut för att gå en levadavandring. Den ska avslutas vid ett vattenfall. Tyvärr går vi lite fel i början så vi och barnen får vända innan vi är framme och det är bara Erik som får bada i det kalla vattnet. Vandringen är fantastiskt vacker. Det är en vegetation som frodas i överflöd och levadan ringlar sig längs det branta sluttningarna. Jag kan inte upphöra att fascineras över allt detta arbete som har lagts ner i de mest otillgängliga miljöer och barnen blir till slut trötta på mig när jag inte kan låta bli att mala om hur fantastiskt det är, men jag säger bara: Småländska bönder! Släng er i väggen! Det brukar pratas om allt slit med att få fram brukbara åkrar och hur de fått släpa tonvis av sten men det känns som inget jämfört mot detta.





I övrigt överskuggas dessa dagar av väntan och oro för vilken väg Leslie ska ta. Banan är osäker men mycket pekar på att den kommer att gå rakt över Madeira. Vi försöker höra med hamnpersonalen om hur det kommer att påverka vattenstånd och svall etc inne i marinan men tycker att vi får väldigt luddiga svar. Det dröjer ett tag innan vi inser att det är för att de aldrig har varit med om detta tidigare. Detta är första gången en tropisk orkan är på väg mot Madeira. På parkeringsplatsen vid levadavandringen ligger det två gamla bildäck bortkastade och det är precis vad vi letat efter så vi stoppar in dem i hyrbilen. Erik får sedan i uppgift att fästa dessa i bryggan som vi ligger långsides med. Hela fredagskvällen går åt till att förbereda oss för den annalkande stormen även om det nu ser ut som om den kommer att ta en nordligare bana och missa Madeira. Vi spänner upp tampar både kors och tvärs och lyckas dra ut båten en meter från bryggan så att, om det blir mycket svall, båten inte ska förstöras mot den.  Alla lösa saker plockas ner och det som blir kvar spänns fast ordentligt. Nu är det bara att vänta.


Natten kommer och med den vinden. Det blåser ordentligt, men aldrig så att det känns otäckt. Vid femtiden kommer det ett sms från vår vän Anna Geidne, meteorolog, att nu är det värsta över. Det är fortsatt blåsigt hela dagen och vi håller oss i marinan. Det finns en liten lokal där barnen får sitta och ha skola. Erik skulle tagit flyget till Lissabon på morgonen men det blir inställt och han ombokas till ett annat plan på tisdag morgon så han får tre dagar extra på Madeira. Jennys bror och brorson, Jonas och Rasmus, skulle ha kommit på lördagskvällen men deras flyg blir också inställt. Som tur är kan de komma på söndag morgon istället. Lördagskvällen bjöd också på lite speciella upplevelser i stormens fotspår. Läs gärna mer på Eriks blogginlägg här: https://www.smhi.se/bloggar/vaderleken-2-3336/gastblogg-rendezvous-med-leslie-1.140410

Skola när stormen passerar


Nu hyr vi återigen bil i två dagar. Vi hämtar upp Jonas och Rasmus på flygplatsen (ett kärt möte och barnen är superglada över att få hänga med kusinen!) Vi drar direkt vidare upp till det nordvästra hörnet och Porto Moniz. Vi äter lunch på en härlig restaurang där vi provar både Espada och Espatada. Det ena är en djupvattenfisk som lever på 2000 meters djup och det andra är köttspett, som serveras i en speciell ställning och verkligen gör skäl för namnet köttspett. Vi badar i en naturlig saltvattenspool. De höga vågorna efter Leslie slår in i poolen och det blir rätt mycket vågor även inne i poolen och de slår från sida till sida.
Kärt möte!


Kort instruktion till barnen: ta ett kort av mig och grillspettet!


Bad i saltvattenspool


Höga vågor efter Leslie slår in i saltvattenspoolerna


Dagen efter går bilturen till nordvästra sidan av ön och ytterligare en levadavandring. Den här ligger högre upp och bjuder på en helt annan natur en den första, om än lika hänförande. Vid starten får vi kryssa kring ett gäng kor och sedan går det brant nerför. Det fortsätter neråt, ofta på stentrappor och efter några kilometer planar det ut. Vi tänker på hur det är kommer att kännas på hemvägen när vi kommer vara lite lagom trötta. Vandringen avslutas vid ett vattenfall där alla barnen samt Erik och Tobias kastar sig i. Eller, kastar och kastar... Vattnet är isande kallt och vattenfallet ligger i skuggan så lufttemperaturen är bara runt 15 grader. Men de är modiga och vissa simmar till och med fram till ett av vattenfallen. Vandringar kallas Levada de 25 fountains för att det är ett flertal mindre vattenfall som letar sig ner till samma källa. Vandringen hemåt går bra trots uppförsbackarna och vi kan ta bilen hemåt igen. Kvällen avslutas på marinans restaurang.

Mäktiga Madeira!

Kokryssning

Beundrar utsikten

Äntligen ett vattenfall

Kallt bad för de modiga

Välförtjänt paus

Vi spenderar 5 dagar på denna fantastiska ö, men hade gärna stannat längre. Hit kommer vi att återkomma, det är vi rätt säkra på!

Här kan ni se en film om överfarten som vår gast Erik har gjort:
https://youtu.be/LXJAai6AD78

Kommentarer

Populära inlägg