Härliga Portugal

Vi har en härlig första segling längs Portugals kust. Först får vi gå för motor då det blåser för lite men av den portugisiska dimman som vi hört så mycket om syns inte ett spår. Efter lunch kommer först vinden och sedan delfinerna. Hela familjen ligger framme på fördäck och tittar ner i vattnet. De är så nära så om vi sträcker ner handen kan vi nå dem. Men om vi gör det så håller de sig strax under ytan så vi struntar i det och bara tittar och njuter av hur de leker i bogsvallet framför båten. Vi bestämmer oss för att inte gå hela vägen till Porto som vi hade funderat på utan går istället in till Povoa de Varzim. Det är ett lyckat beslut då det gör att vi kan, efter rekommendationer från hamnkaptenen, hitta en mysig portugisisk fiskrestaurang med bara lokalbor. Härlig stämning och när vi går hem stannar vi också till på en liten bar där vi har blivit lovade gratis dricka, vilket vi också får av den mycket trevliga killen i baren som Hulda genast bekantar sig med. Hon får avsluta kvällen med att komma in i baren för att skriva och rita i deras gästbok.

Dieselpåfyllning

Lugn segling utanför Portugals kust

Dagen därpå visar sig den portugisiska dimman med full kraft. Det är absolut kritvitt omkring oss när vi går de dryga tre timmarna ner mot Porto. Vi seglar så vi hör om det kommer något motorljud omkring oss, AIS:en (där man kan se andra båtar, om de också har en AIS) är påslagen och radarreflektorn är upphissad. Vi prövar våra lungor genom att blåsa i hornet varannan minut när dimman är som värst. Vi ringer till marinan i Porto och blir upplysta om att där lyser dimman med sin frånvaro och solen med sin närvaro. Det gör oss styrkta, så att vi inte ser hamninloppet när det bara är ett par hundra meter kvar till flodmynningen gör oss inte så bekymrade. Och mycket riktigt, strax innan inloppet släpper dimman oss ur sitt grepp och Portos siluett glider fram.

Dimman kommer.

Porto vann båda våra och barnens hjärtan. Marinan låg i en liten mysig förort och vi fick mycket motion genom att gå fram och tillbaka in till stan. Inne i stan var det folkliv, trånga gränder, gamla hus, höga broar, mysiga små barer och restauranger. Vi åkte linbana och de gula spårvagnarna från sekelskiftet genom de små gränderna. Vi var på orgelkonsert i en av de gamla katedralerna och på portvinsprovning. Vi åt middag på den lokala fiskrestaurangen och en av kvällarna mötte vi också upp med Micke och Ingela på Navillus och åt middag tillsammans med dem och deras danska vänner.

Linbana

Högt, högt över vattnet

Vy över Porto

Det börjar skymma över Portos gränder

Spårvagnen i Porto

Häftiga målningar

och häftig konst

Ett av de typiska kakelhusen

Vi bunkrar och tar kort på alla stuvutrymmen så vi vet vad vi har!

Till slut fick vi ändå lämna Porto och gick då till den lilla staden Figueira da Foz. Där låg vi någon dag och besökte bland annat den lokala marknaden där vi köpte nötter, fisk, frukt och grönsaker och goda, billiga oliver.

Efter besöket i Figueira da Foz blev nästa anhalt den vackra staden Nazaré. Där skulle vi möta upp med våra vänner på katamaranen SY-Barit. Vi hade läst på och sett att det fanns två små marinor där, dels en "kommunal", som var lite billigare, och dels en privat. Vi ropade upp den kommunala på väg in och det svarade en kille och sa att han skulle vinka in oss. Mycket riktigt så stod han på en brygga och vinkade när vi kom och på samma brygga såg vi också att det låg en norsk båt som såg ut att ha barn ombord. Vi blev anvisade en plats längre in och den mycket hjälpsamma killen vi pratat med på VHF:en hjälpte oss att förtöja. Det visade sig dock att det här var den privata marinan och när vi sedan frågade om det fanns plats för en katamaran så fanns det inte det. Vi bestämde oss då för att gå bort till den kommunala marinan istället, som vi dock förstod var betydligt mindre välskött. Precis när vi lägger ut kommer det en kvinna springandes på bryggan och det är mamman på den norska båten. De har inte träffat någon annan barnfamilj på länge och vi ropar att vi kommer tillbaka! Det var vårt första möte med båten Axeline 2 och dagen efter snikar vi ut oss på den låsta bryggan och letar upp dem och sedan följs vi åt till stranden för lunch och fotbollspel. Vågorna var dock för höga för att tillåta något bad. Barnen gladde sig åt att ha träffat SY-Bariterna igen och på kvällen träffades vi igen för att umgås på båtarna.

Lunch på stranden

Lite för stora vågor för bad

Stranden i Nazaré

 

Lite torkad fisk, någon?

Nästa stopp längs Portugals kust blev Cascais. Vi ankrade utanför staden men fick dock ligga rätt långt bort då det dagen efter vi kom anordnades Iron Man där och simtävlingen gick på den ordinarie ankarplatsen. En lätt gungig ankarplats men dagen därpå tillbringades ombord på båten med lite fix och skrapning av vattenlinjen. Båten ligger ju något djupare nu än vanligt och det blir en fin liten sjögräsodling längs med hela vattenlinjen. Barnen från Axeline kom paddlandes på sina SUP och våra hoppade raskt i för lite vattenlek. På kvällen blir det filmkväll i Axeline tillsammans med familjen Gugala på SY-Barit. Vi går sedan in i marinan i Cascais eftersom vi ska få våra nya batterier levererade dit och då passar vi också på att upptäcka lite av staden. En mysig stad med både shoppinggränder, parker och stränder. Samt ett torg som man kan bli sjösjuk på!

På väg till Cascais

Ester fick låna kameran i fågelparken och sedan hade jag 118 bilder av fåglar!

På torget i Cascais

Att koppla in de nya batterierna tar tid och vi får äta vår middag i skenet av pannlampor, men till slut är ändå de nya batterierna på plats och det känns skönt. Dagen därpå fortsätter vi inåt i floden mot Lissabon.

Det är häftigt att komma inseglandes förbi Lissabon och vi passar på att läsa om alla sjöfarare som kommer härifrån eller som har gjort viktiga upptäckter till sjöss: Columbus, Magellan, Henrik Sjöfararen och da Gama. Vi har kontakt med SY-Barit och bestämmer oss till slut för att inte lägga till i en av marinorna i Lissabon som verkar vara väldigt fulla utan vi tar oss in i bifloden till den lilla staden Seixal på andra sidan floden. Vi får en boj och tar jollen in till land. Där duschar vi och tar sedan en Sangria på kommunistiska partiets egna lilla bar. Det visar sig dock svårt att hitta en restaurang då det mesta är stängt, men till slut hittar vi en bra fiskrestaurang där vi alla får plats runt ett runt bord.

Kommunistisk Sangria - och ändå inte röd??

På strandpromenaden i Seixal

Tobias har tagit sin favorit - friterade sardiner!

Dagen efter tar vi färjan in till Lissabon där vi bland annat åker med de gula, gamla spårvagnarna upp till en av höjderna i staden. Vi letar länge efter ett lunchställe men hittar till slut ett litet hål i väggen som de lokala arbetarna köar till. Efter lunchen fortsätter vi med spårvagnen och tar oss lite längre ner. Vi går ner genom de trånga och branta gränderna till turistkvarteren nere vid vattnet. Efter ett antal timmar är vi nöjda med storstadslivet och möter upp med SY-Barit för att ta färjan tillbaka. Gemensam middag och barnen sover över hos varandra eftersom de troligtvis dröjer ett tag innan vi ses igen. Vi ska ut till Oeiras längre ut i floden för att hämta vår gast och förbereda oss för överfart till Madeira. När morgonen kommer säger vi adjö och de vinkar åt oss när vi glider ut från ankringsplatsen.

Hejdå!

I Oeiras handlar vi, stuvar, packar ner jollen, lagar överseglingsmat, försöker fixa lite småsaker till båten och möter upp vår gast. Det är mycket som ska göras innan en överfart men den 6 oktober är vi ändå klara och efter en sista tankning glider vi ut för att starta resan mot vårt nästa etappmål - Madeira.

Morgon innan avfärd mot Madeira