Biscaya

Man kan ju ibland undra vad det är som driver en. Klockan är 03.40 och det är någon som petar på mig. "Jenny, det är dags att gå upp nu." Det är precis becksvart. Jag försöker fumla efter mina kläder. Jag drar på mig mina fuktiga byxor och trevar efter mina strumpor. Ena strumpan är borta men jag hittar den till slut.. Ett toalettbesök måste också klaras av. Jag håller mig i och försöker att inte ramla. På med fleecetröja och sjöställ. Jag letar reda på min mugg i mörkret och häller upp lite av det halvljumma vattnet som finns kvar i termosen. Det har stått sedan i går kväll men det lyckas iallafall lösa upp lite tesmak. Jag tar fram två knäckemackor men orkar inte bre dem. När den första är uppäten har den andra mjuknat i den fuktiga luften och ger knappt tuggmotstånd. Nu är det dags för mitt vaktpass och tre timmars stirrande ut i den kolsvarta natten.

Men när jag står där vid rodret med Despacito ringades i mina öron och båten dansar fram över vattnet och jag dansar för mig själv i natten når mitt leende från ena örat till det andra och jag vet att det är värt det alla timmar om dygnet! Jag njuter i fulla drag!

Men vi får kanske ta det ifrån början. Vår gast, Anna, hade anlänt sent kvällen innan och fick vara med i de sista förberedelserna och klockan hann bli ganska mycket innan vi var i säng.

Vi stack iväg strax före åtta på morgonen. När vi ska koka kaffet upptäcker vi att det inte kommer någon gas. Vi bytte gasoltub det sista vi gjorde igår kväll så vi vet att det inte är slut på gas och inser att det måste vara något med själva installationen. Tvekar om vi ska vända eller inte men bestämmer oss att ge det ett försök. Tömmer hela aktre stuvfacket för att komm åt flaskan och lyckas fixa problemet. Skönt! Provseglar lite men det är lite för svaga vindar och vi måste också passa tidvattnet då vi ska passera Raz de Sein en bit ner och den är beryktad för sina starka stömmar och man ska komma en halvtimme innan högvattnet vid Brest +- 15 minuter, så det är ett ganska tight spann. Det går dock bra och efter lunch kan vi sätta segel och har fin segling!

Barnen kollar på film i sittbrunnen.

Vi går på 4 timmars vaktschema med en timmes överlapp. Det innebär att första vakttimmen har man så kallad visselvakt vilket betyder att man t ex kan fixa mat eller fika, fixa med seglen eller bara vara sällskap till den som har vakten. Sedan går man själv på som vakt i tre timmar och den sista timmen kommer den som har nästa vakt upp på sin visselvakt. Det innebär att man är själv 2 timmar. På nätterna hände det dock att den som hade vakten lät nästa sova en bit av sin visselvakt om det inte var något speciellt att göra och man också kände sig pigg.

Segling går fint och vi går med god fart mot Spanien. Vi ser mycket delfiner! Det är en härlig känsla när man ser dem komma på håll och så sätta kurs mot båten för att sedan vara kring den en lång stund för att leka i bogsvallet och runt båten. Ett tag hade vi en liten familj där det verkligen såg ut som om de skulle visa bebisen hur man gjorde när det kom en båt! Till slut utbrast faktiskt Hulda att "Nu önskar jag nästan att det inte kom fler delfiner för nu vill jag läsa och när de kommer så bara vill man ju titta på dem!" Första natten började med månsken men sedan försvann det och det blev verkligen becksvart. Vi försökte få igång vindrodret men det var svårt att få en stabil kurs. Vi hade vinden snett in bakifrån (slör) och båten var väldigt lovgirig. Det innebär att man får hålla emot så att den inte svänger och det klarade inte vindrodret. Vi har ju dock autopilot så den fick jobba en hel del. 

Delfin som simmar i svallet efter båten

Andra dagen var det den 20 augusti och det var skolstart. Anna döpte raskt skolan till Delfinskolan och det tyckte vi var ett mycket passande namn och hon stod också för en stor del av undervisningen den första dagen. Barnen fick räkna på delfiner och distansminuter. De fick lära sig hur man mäter avstånd i sjökortet och räknar ut beräknad ankomsttid. Hulda räknade ut att vi skulle komma fram 16.05 dagen därpå och när vi gled in i hamnen kl 15.54, 28 timmar senare, tyckte vi att hon hade fått väl godkänt!

Anna håller i delfinskolan

Skola ombord

Vid 10-tiden dag 2 mojnar det och vi får bärga seglen och starta motorn istället. Plötsligt ropar Anna till: "Val!" och mycket riktigt ser vi ryggen av en eller flera valar och ser hur det sprutar ur deras andningshål. Funderar på om vi ska vända för att ta en närmare titt på dem men bestämmer oss för att det kanske ändå är bäst att hålla sig en bit ifrån. Efter att barnen har haft skola så har Tobias och barnen filmtajm nere i båten. De får chips och dricka och hinner med två filmer, medan Anna och Jenny har trevliga timmar i sittbrunnen. Vid 18.30 har det börjat blåsa så pass mycket att vi kan sätta segel istället. Skönt att få slippa motorljudet. Vid 21.14 passerar vi den spanska gränsen och det är dags att stoppa barnen i säng. De försöker protestera och säger att nu är vi ju i Spanien och där går man inte och lägger sig förrän vid 12. De nattas dock och jag har första vakten. Jag lyssnar till Sommar och njuter av härlig segling. När jag helt plötsligt tittar mot nedgångsluckan tycker jag att jag ser en liten figur där. Det är Ester som inte kan somna och jag tar upp en filt och sedan sitter vi tillsammans i sittbrunnen och tittar på månen samtidigt som båten flyger fram. Jag håller om henne och vi pratar. Jag sjunger och hon somnar och jag tänker att livet är ganska skönt. Natten fortsätter med härlig segling och en fin stjärnhimmel. Mars visar vägen ner mot den spanska kusten. 

Valrygg

Sista dagen på Biscaya bjuder på strålande sol. Vi har skola och seglar på. Vid lunchtid mojnar det dock och vid strax efter ett börjar valda delar av den manliga besättningen längta in till hamn så vi går för motor de sista timmarna innan vi kan lägga till i Gijon och skåla för en härlig överfart!

"Jag räknade rätt!"

Äntligen framme!