Avfärd
05:24. Båten klyver Kalmarsunds
spegelblanka yta. Blå Jungfrun försvinner i fjärran. Solen har
gått upp men skyms av de lätta molnen. Vatten och himmel möts i en
mild pastellfärgad tavla målad i ljusblått och rosa. Jag får tid
att läsa. Och tänka.
Många frågar hur det känns och mitt
standardsvar brukar vara: Spännande. Och det stämmer ju, men det är
ju också för kort och innefattar inte allt. Men hur skulle det å
andra sidan kunna göra det. Det enda jag vet är att jag inte vet
hur det kommer att bli och att det säkert kommer att kännas både
upp och ner, men jag tror aldrig jag kommer att ångra vårt beslut.
För mig har det varit rätt mycket upp och ner på vägen också.
Alltifrån glädje och upprymdhet till skepsis och misstro. Jag
brukar säga att ibland slår den berömda jantelagen till och jag
tänker att vi är dumma som tror att vi kommer att klara av det.
Men just nu är jag förväntansfull
och tacksam. Jag ser fram emot det som ska komma och jag gläder mig
över det som har varit. Vilket fantastiskt avsked vi fick!! Trots
att vi jobbade in i det sista och att vi inte riktigt hann få till
att som vi hade tänkt oss så känns det så himla bra. Under sista
veckan fick vi flera besök på båten av folk som ville säga hejdå
och som kanske inte kunde gå på vår avseglarfest. Små men
omtänksamma gåvor och varma ord. Torsdagskvällen förgylldes av
mer eller mindre spontanbesök av mina brorsor med familjer och
senare på kvällen dök även Tobias ena bror upp. 9 vuxna och 8
barn i den lilla klubbstugan och rummen fylldes av glada skratt och
mycket prat. På Midsommarafton kom Tobias släkt och lika mycket liv
fyllde återigen den lilla klubbstugan. Vi försökte oss på lite
dans kring midsommarstången men vädret var inte riktigt på vår
sida. Eller det var det ju egentligen för Tobias hade önskat att
det skulle vara ett typiskt midsommarväder så att det skulle kännas
ändå bättre att ge sig av!
På lördagen hade vi så vår
avseglarfest. Vi började dock dagen med lite sista mekande. Johan,
Tobias bror, satte fast de sista träbitarna på peket medans vi
försökte få båten iordning och stuva det sista. Sedan gick vi
bort och la oss på stora bryggan för att vara klara till klockan
12. De första besökarna kom redan vid 11.30 och medan vi försökte
få signalstället på plats dök det upp mer och mer människor. Det
kom förbi gamla vänner, släkt och familj, kollegor, körvänner,
seglingsälskare, grannar och kompisar med familjer. Även människor
vi aldrig träffat kom förbi och ville önska lycka till. Jag hade
önskat att dagen var dubbelt så lång så att man hade hunnit prata
ordentligt med alla som var där!
![]() |
Många vänner och bekanta kom på besök. |
![]() |
Gästerna hade till och med ansträngt sig för att ha rätt strumpor på sig! |
Jag spenderade större delen av
tiden vid båten, medan Tobias höll ställningarna borta vid
klubbstugan och levererade också den omtalade hembryggda ölen,
Felicia IPA. Tyra fixade fikat, kaffe och kladdkaka, där hon hade
bakat de flesta! Annars hade barnen fullt upp med alla sina kompisar
och kusiner, att leka och ro och bada. Kvällen avslutades med
grillning och tjuvtittande av fotbollsmatchen som visades på den
närbelägna restaurangen. Lite efterhäng i båten blev det ju också
med fyrverkerier på bryggan. En helt fantastisk dag, ett stort tack
till alla som kom och förgyllde den!
![]() |
Efterhäng i båten |
![]() |
Rasmus bjuder på fyrverkerier! |
Så kom då äntligen den stora dagen!
Vädret visade sig från sin bästa sida och det blev frukost på
bryggan. Återigen i sällskap av släkt och familj. Sedan var det
dags att plocka ihop alla saker (nu blev det ju ännu mer som skulle
stuvas!) och städa ur stugan. Ett extra stort tack till den närmsta
familjen som har hjälpt oss så mycket under dessa dagar, utan er
hade det inte fungerat! Klockan närmade sig snabbt det utsatta
klockslaget men en liten stund innan var vi klara och det var dags
att börja ta avsked. Nu började tårarna snabbt rinna på mig och
gör så åter när jag skriver det här. För mig var det känslosamt
att lämna alla nära och kära. Så många varma kramar och
uppmuntrande ord. Så mycket folk på bryggan som tagit sig tid och
kommit för att vinka av oss. Helt fantastiskt! Och ytterligare ett
extra tack till mina föräldrar för de fina tröjorna som kändes
helt rätt att ha på sig en sådan här dag!
Vi la ut och följdes av vinkningar och
hurrarop. Vi hissade seglen och gav oss iväg. Och så lade sig
friden. Jag satte mig i fören och lutade mig mot förstaget. Andades
och njöt.
Vilken fin och härlig start på både resan och skrivandet. Tack
SvaraRaderaLåter som en härlig start på äventyret...
SvaraRaderaLycka till på färden! Vi är just själva påväg hem med vår nyinköpta Norlin 37:a Stormpippi och följer nu med fascination ert äventyr! Kanske det nångång blir dags för oss också. Träffade annars just ett par av era föräldrar vid slusstrappan i Berg och sedan pånytt i Söderköping och fick uppdatering om er färd :)
SvaraRaderaJa, vi hörde att ni mötts! Skoj! Vi är jättenöjda med vår båt och nu har hon ju klarat relativt stora vågor på Nordsjön i vilket fall :-D. Har ni sett att det också finns en sida för Norlin 37 på fb? Skoj att ni följer vårt äventyr!
Radera