Nordsjön och Frisiska öarna



”Gamla Nordsjön som svallar och brusar, under vindarnas växlande gång”. Ja, den gamla slagdängan har vi sjungit en del här på båten! I sista blogginlägget var det precis där vi lämnade er och vad var det egentligen Tyra såg? Jo, fiskebåtar en masse! Och kanske fick vi också en hälsning från dem precis som i sångens refräng.


Från Cuxhaven i Elbeflodens mynning hade vi en lång segling ner till Borkum. Vi time:ade tidvattnet fint och hade medströms både när vi gick och när vi anlände till Borkum. Inseglingen var lite spännande då kustlinjen bara består av sandbankar som både är grunda, flyttar på sig och dessutom är ovanför vattnet vid lågvatten. Att det dessutom fanns ett antal bojar som inte lyste och som sagt ett gäng fiskebåtar som låg och trålade mitt i natten gjorde inte det hela lättare. Men allt gick bra och dessutom fick vi segla i mareld för första gången. Det tog ett tag innan vi fattade vad det var, men det var ju så ljust kring båten. När man sedan såg den självlysande vågen som kom i båtens kölvatten gick det upp vad det var för något. Magiskt när varje våg blir självlysande! Och vågor var det, och tyvärr lite sjösjuka också. Men vid 21.30 hade iallafall alla barnen somnat och de lyckades sen sova hela natten. Vid 04.00, just när det hade ljusnat, lade vi till i Borkums, inte så mysiga, hamn och kröp sedan ner för några timmars sömn.

På strandpromenaden i Borkum

När vi sedan vaknat och fått i oss lite mat så tog vi bussen in till Borkum stad som var desto mysigare med en lång strand och strandpromenad och utsikt mot en solstrand för sälar. På vägen hem tog vi vägen förbi en fiskaffär så till middag blev det grillad fisk, gott!

Nästa morgon satte vi klockan på 03.45 för att kunna gå ut med tidvattnet och målet den här gången var en annan av de Frisiska öarna, Vlieland. Även den här gången bjöd Nordsjön på fin men gungig segling, men den här gången hade vi preparerat barnen lite bättre med sjösjukepiller och plåster så de klarade sig bra! Men det är spännande när man ska stå nere i byssan och försöka fixa lunch och allt bara far hit och dit och det gungar och far. Det blir ingen avancerad matlagning i de lägena!
Snart framme i Vlieland!

Vlieland var en väldigt fin liten ö, med sandstränder runt hela ön. Här låg vi kvar en dag och bara slappade då vi hade haft tre nätter på raken med inte så mycket sömn. Tyvärr blev det en liten besvikelse när vi skulle i och bada och det var lågvatten då vattnet dragit sig så långt ut att den sista biten ut till vattnet inte var sandstrand längre utan dyig sjöbotten. Vi sjönk ner mer och mer i vårt försök att nå badbart vatten men var till slut tvungna att ge upp. När vi kom upp på stranden igen så hade vi helt plötsligt fått svarta stövlar på oss! Det fick bli bygga i sanden istället och det var ju inte heller fy skam.

En enhörningshäst

Titta, man kan till och med sitta på den!

Från Vlieland hade vi en fin tretimmarssegling in till fastlandet och staden Harlingen, där vi låg mitt i stan i en kanal. Mysigt, och vi gick på fiskrestaurang på kvällen för att fira vår bröllopsdag.
Många av hamnarna man ska in i är otroligt trånga och vår båt är inte så lätt att svänga med eller backa med och ibland känner man att man hoppas att det finns en plats snart, för vi kan inte vända och gå ut igen! Än så länge har det gått bra, vi har fått plats och vi har kunnat ta oss både in och ut utan missöden. Peppar, peppar...

Över 70 skutor har hemmahamn i Harlingen

Många kanaler och många broar
Typisk holländsk lunch - pommes med majo!


På restaurang


När vi kommit till Harlingen hade vi alltså lämnat Nordsjön för den här gången och vi var nu inne i Nederländernas insjöar. När vi gick ut från Harlingen för att ta oss söderut så var det också noga med tidvattnet då den passagen inte går att gå för oss mer än några timmar före och efter högvatten. Dock var högvattnet lite lagom i tid den här gången och vi behövde inte gå förrän vid 10.30. Två broar ut och sedan ner till Afsluitdijk där man slussar ner till insjön Ijsselmeer. Väl ute på Ijsselmeer var det slående hur platt det var. Att det dessutom var näst intill vindstilla påverkade väl säkert också. Men det är stor skillnad mot att segla i den svenska skärgården när horisonten hela tiden bryts av öar och skär. Det var söndag och det kändes som om alla var ute på sjön och låg och guppade och bara njöt av att vara ute. Vi ville dock komma fram så vi fick köra järngenuan istället (motorn alltså). Väl framme i Enkhuizen gick vi en sväng i den mysiga gamla stan innan det var dags för middag i båten.



Nästa dag kom vi iväg lite senare än vi tänkt oss för att det var en bra marina vi låg i med båtaffär och varv och vi bestämde oss för att ta tag i ett magsårsproblem vi haft några dagar. Vi upptäckte nämligen när vi låg i Harlingen att det var fullt med vatten i botten av båten (kölsvinet). Nog för att det hade läckt på några ställen när vi fick översköljande sjöar på Nordsjön och vi hade också haft lite regn någon dag, men det var alldeles för mycket vatten för att ha kommit den vägen. Vattnet var dessutom väldigt smutsigt så antingen var det via motorn eller, gud förbjude, något läckage vid kölen. Vi torkade torrt men efter en stund var det lite vatten där igen. Dessutom såg det ut som om det kom ifrån en spricka runt kölbultarna (och där vill man inte ha in vatten då det betyder att kölen inte sitter fast ordentligt och den vill man inte tappa!!). Vi sköt dock problemen åt sidan just då, då det var vår bröllopsdag, men nu när vi låg här ville vi passa på att kolla upp det lite närmare, för ifall vi skulle behöva lyfta båten kunde man ju göra det här. Vi torkade torrt igen och det var återigen ganska mycket vatten. Men nu såg vi ganska direkt att det läckte om backventilen till länspumpen. Ny backventil och nya slangar inköptes och monterades och vi torkade torrt igen. Även ytterligare en länspump inköptes i samma affär. Det sipprade fram lite vatten igen efter ett tag, men inte alls i samma mängd. Och nu kan jag meddela (några dagar senare) att det är helt torrt i kölsvinet och inget mer vatten! Lycka! Vår teori om det vattnet som såg ut att komma insipprande vid kölbultarna är att den sprickan vi såg är en spricka i det översta lagret gelcoat och att den har släppt lite och då kunde det samlas lite vatten där när kölsvinet blev vatten fyllt och att det sedan sakta sipprade fram.
Aj, aj, aj, vad är det här?


När vi väl fixat länspumpen satte vi kurs mot Amsterdam och kom fram till den lilla, trånga hamnen Sixhaven, precis mittemot centralstationen i Amsterdam (vilket alltså är väldigt centralt) och fick nog den sista tillgängliga platsen (för sedan var det svårt att passera oss, så trångt var det!) Vi tog färjan över till centrum och det var en häftig känsla när man hamnade mitt i detta myllrande storstadsliv – att hit har vi tagit oss själva, i vår egen båt!


Nu väntar storstadsliv och sedan kanaler ett tag framöver!

Kommentarer

  1. Så härlig läsning...
    Låter trotts sjösjuka som ni har det väldigt bra.
    Skönt att det var ett relativt lätt fixat fel.
    Kramar Stina Alvin o Ellen

    Mvh stina Alvin o Ellen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja, det var skönt! Hulda blev glad över teckningen! Hälsa Alvin det 😀 Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg